måndag 2 januari 2017

Vågar jag ifrågasätta löshundsjakten?


Varje vår presenterar Världsnaturfonden en redovisning av vilken typ av kött som är mest miljövänligt och klimatsmart. Varje år kommer viltkött högt på listan, och naturligtvis uppmärksammas detta av Jägareförbundet. Ett exempel är bokmässan i Göteborg. Från BirdLife Sveriges sida har vi de senaste åren delat scen med bland andra Jägareförbundet. Det har bland annat inneburit att vi ett par gånger om dagen fått lyssna till korta föreläsningar om hur nyttigt och gott det är med viltkött.

Nu är det ju inte alla förunnat att ha tillgång till viltkött, men det är inte det jag hakat upp mig på – för hakat upp mig är just vad jag gjort. Den ena jägaren efter den andra har nämligen hävdat att viltkött är fritt från stresshormoner – till skillnad från det nöt- och griskött vi handlar i affären. I de sistnämnda fallen fraktas ju djuren långt och utsätts för en hård press inför slakten. Så är det inte alls med viltkött, brukar det sägas.

Men hur rimmar det med alla berättelser i jakttidningarna om ”klingande drev som böljar fram genom skogen under lång tid” innan skottet slutligen fäller villebrådet? Det måste vara oerhört stressande för viltet i fråga att hela tiden ha en extremt uthållig förföljare som dessutom skäller hela tiden. Samma stress torde även drabba den älg som blir upphunnen och ställd av en skällande hund.

En vaksam råget tittar lugnt upp från betet när fotografen stannar sin bil en bit bort.
Men hur lugnt är det rådjur som under lång tid blir förföljd av en drivande hund?
Foto: Anders Wirdheim


Jakt med lös hund är den jaktform som de flesta jägare i landet säger sig värdera allra högst. Löshundsjakten är också en starkt bidragande orsak till att så många jägare har svårt att tolerera varg i Sverige.

Men jag vill hävda att det är hög tid att på allvar ifrågasätta denna jaktform. Stressen av viltet är ett skäl, ett annat är konflikten med stora rovdjur och ett tredje är viltolyckor i trafiken. Det råder nämligen knappast någon tvekan om att jakten med lösspringande hundar markant ökar antalet olyckor. Ser vi till statistiken över olyckor med älg och rådjur i trafiken ökar dessa markant i samband med att jakten med lösspringande hund startar. Under åren 2003–2014 skedde totalt knappt 5000 trafikolyckor (4965) med älgar under augusti månad. Under september, då älgjakten startar i ca 60 % av landet, skedde drygt 8000 olyckor (8011). I oktober, då älgjakten även drar igång i södra Sverige, skedde närmare 9000 olyckor (8801)! Därefter minskar åter antalet älgolyckor i november och december.

För rådjuret är sambandet ännu tydligare. Där startar jakten med lösspringande hund i oktober, vilket måste vara en starkt bidragande orsak till att antalet viltolyckor ökar kraftigt. Jämför vi statistiken för september med de båda följande månaderna under åren 2003–2015 ser vi nästan en fördubbling – från totalt 24 402 i september till 44 430 i oktober och 49 795 i november!

Viltolyckorna är en mycket tung börda för samhället och alldeles särskilt för de enskilda som drabbas. Naturligtvis beror inte alla viltolyckor på att det finns lösspringande hundar i markerna, långt därifrån. Men antalet olyckor skulle tveklöst kunna minskas betydligt, och flera liv räddas, om löshundsjakten försvann.

När det gäller löshundsjakten och rovdjuren är det i första hand vargen debatten handlat om. Varje år dödas något tiotal hundar av vargar. Men så sent som i början av juni förra året antog Jägareförbundets årsstämma ett förslag som innebär att man på försök vill införa kungsörnen i Jaktförordningens paragraf 28. Det skulle innebära att ägare av tamdjur, inklusive hundar, får möjlighet att döda en kungsörn om den angriper eller kan misstänkas vara på väg att angripa tamdjur. Motionen som låg bakom beslutet kom från Norrbotten och tro inte att bakgrunden var att norrbottningarna ville värna skyddet av lamm eller renkalvar. Nej, det handlar naturligtvis om de ytterst få jakthundar som årligen dödas eller skadas allvarligt av kungsörnar. Det har under 2000-talet handlat om 0–4 per år (i genomsnitt 1,8 årligen).

Under 2000-talet har i genomsnitt 1,8 lösspringande jakthundar per år dödats av kungsörn.
Det kan inte motivera att en jägare ska få skjuta en kungsörn om han misstänker att örnen ska angripa hans hund.
Foto: Anders Wirdheim


Löshundsjakten må vara en mycket gammal jaktform med anor långt tillbaka i tiden. Det är emellertid ett dåligt försvar för jaktformen. Det finns mängder av andra gamla jaktformer som stoppats eller förändrats eftersom de antingen gått för hårt åt viltet eller inte ansetts leva upp till tidens krav på moral och etik. Det kan också vara värt att påpeka att det i många länder med starka jakttraditioner idag inte är tillåtet att jaga med lösspringande hundar.

Frågan blir särskilt aktuell just nu när årets vargjakt inleds i Mellansverige. När Högsta förvaltningsdomstolen fällde sitt utslag dagen före nyår, och därmed godkände den vargjakt som förekommer (och förekommit) i modern tid, spelade just vargens påverkan på både älgstammen och löshundsjakten in. I domen säger domstolen följande:

Den täta förekomsten av vargrevir påverkar även förutsättningarna för älgjakten, vilken för många är ett viktigt fritidsintresse av stor social och ekonomisk betydelse. Vidare påverkas förutsättningarna för löshundsjakt, vilket bland annat har betydelse för viltvården.”

Bortsett från att det allra sista verkligen kan ifrågasättas, är det märkligt att en hög rättsinstans över huvud taget väger in en jaktform i sin dom.

Det finns starka farhågor för att mycket tuffa hundraser kommer att användas vid så kallad packjakt under årets vargjakt.
Foto (i hägn): P-G Bentz/sturnus.se


På tal om vargar och löshundsjakt, kan denna fråga mycket väl få en ny och obehaglig fortsättning: Det finns välgrundade farhågor för att årets vargjakt till vissa delar kan komma att bedrivas som så kallad ”Packjakt”. Faktum är att länsstyrelserna i Värmland och Örebro rekommenderar att det används två till tre hundar som samtidigt förföljer en varg. Det är känt att vissa jägare i dessa områden förfogar över mycket tuffa hundraser som bland annat avlats fram för att just förfölja varg. Det är hundar som inte lägger något emellan om de tillsammans kommer ifatt en varg. Handlar det om en oerfaren vargvalp, kan följderna bli mycket obehagliga och knappast svara mot de höga krav på jaktetik som Jägareförbundet säger sig ha.

Det är hög tid att på allvar ta upp löshundsjakten till debatt i Sverige.

Anders Wirdheim


10 kommentarer:

  1. Det bästa jag läst om jaktetik på mycket länge

    SvaraRadera
  2. Håller med! Även för hundarnas skull som verkar kunna offras i både trafikolyckor, drunkning och att skadas eller dödas av bl a vildsvin för att jägaren ska fylla frysen med kött. Det är djurplågeri att avsiktligt släppa hunden där dess liv äventyras.

    SvaraRadera
  3. jo jag tycker vi förbjuder löshundsjakt så kan allt trafikskadat vilt självdö

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går utmärkt att bedriva eftersök med lina, det mest normala! Dåligt argument

      Radera
  4. Jag slås av hur mycket gissningar och antaganden personer som själva inte jagar tillåter sig att proklamera som fakta och sanning.
    Har man suttit på pass och sett det drivna rådjuret röra sig i sakta mak, stanna till och lyssna efter taxen som är 15 minuter efter i spåret kan man inte påstå att djuret är oerhört stressat.
    Att viltet rör på sig mer när jakten är igång stämmer säkerligen, men nu bedrivs inte all jakt med hund så att mer eller mindre hålla löshundsjakten som ansvarig för ökat antal viltolyckor köper jag inte.
    Likväl så är löshundsjakt den viktigaste jaktformen för många jägare. Skulle du få förbudet du önskar så är jag övertygad om att viltolyckorna skulle öka än mer dramatiskt till följd av ett betydligt lägre jakttryck, eftersöksjägare med hund skulle bli svårare att frambringa och ett stort antal jakthundar som inte längre får göra det de avlats för skulle behöva avlivas.
    Jag har svårt att bortse från att du med lätthet kan vara en stark motståndare till jakt när det gynnar eller åtminstone inte missgynnar dina intressen men när rödrävsparet vid Trönninge ängar lärde sig simma ut till skrattmåskolonin var du snabb att förespråka skyddsjakt.
    Vidare så gissar jag att mycket i ditt blogginlägg är en reaktion på förslaget att innefatta Kungsörnen i paragraf 28.
    Personligen håller jag Kungsörnen som ett av de finaste djuren i vår fauna så jag kan lugna dig med att inte alla jägare skjuter Kungsörn så fort tillfälle ges.
    /Stefan

    SvaraRadera
  5. Instämmer. Jag har vid två tillfällen schasat bort en spårande jakthund som var inom synhåll från ett flyende rådjur. Visst, det var ingen rabiat blodtörstig hund som kom löpande efter rådjuret, men att den var stressad efter att ha haft hunden skällande efter sig en längre tid var uppenbar. I det fallet hörde jag hunden skälla i 1,5h. Hur nära den var rådjuret under den perioden vet jag inte. Sen kan jag tycka att det är förbannat oförskämt att släppa en hund som får härja fritt över andras tomter och ägor.

    SvaraRadera
  6. Jag har inte hävdat att jag sitter på någon sanning, och jag hävdar inte heller att all löshundsjakt ska förbjudas. Däremot vill jag med min text få igång en debatt om löshundsjakten. Det har tidigare varit ett ämne där det närmast rått tabu och där jägarna hävdat tolkningsföreträde.
    När det sedan gäller rävarna på Trönninge ängar är det ett mycket speciellt fall. Hela området är skapat och tillrättalagt för att gynna fågellivet. Därför skulle man kunna hävda att vi lurar fåglarna att häcka där, bara för att förlora all avkomma till den simmande rävhannen. Han finns f.ö. inte kvar i området, men det blev trots det lika dåligt resultat i år eftersom en vildsvinsflock rensade fullständigt rent på häckningsöarna i våtmarken. Ska vi över huvud taget fortsätta anlägga våtmarker för att gynna häckande fåglar och annan biologisk mångfald, måste vi nog framöver även kalkylera med kostnader för elstängsel. Annars fortsätter vi lura fåglarna i en fälla. /Anders Wirdheim

    SvaraRadera
  7. Mycket bra skrivet! Det går inte att i framtiden fortsätta med löshundsjakten. Att löshundsjakten upphör, men även att hageljakten på fågel upphör med all dess skadeskjutningar och giftspridningsaspekter.
    /Lars-Ola

    SvaraRadera
  8. Stefan, det är verkligen ingen mänsklig rättighet att få skjuta, spåra, förfölja och döda andra levande arter.. varför får man döda andra som en hobby? Varför avlar man fram extrema hundra för att vid ”packjakt” riskera att extrema slagsmål utbryter. Snudd på förbjuden pitbullfighting. En dag kommer - möjligen- även du till insikt om att det är oetiskt attdöda för nöjets skull. Vargens gåva till människan är vår följeslagare hunden. Nu tvingas hunden att istället bli sin stamfader s dödsfiende. Allt iscensatt av människan...

    SvaraRadera
  9. Jättebra Anders Wirdheim ! Bort med löshundjakten!

    SvaraRadera