F som i Fastighetsverket och Förfall

Tylön är en vacker ö på lite avstånd, men ute på ön är förfallet långt gånget.

I slutet av förra veckan besökte jag Tylön. Det är en liten nästan rund ö, cirka 600 meter i diameter, och den ligger utanför Tylösand väster om Halmstad. Ön var bemannad fyrplats under lång tid, men fyrplatsen avbemannades 1968 och fyren ersattes av en automatisk så kallad kasunfyr i havet. Innan dess hade det bott upp till fyra familjer och som mest cirka 30 personer på ön. En period hade fyrpersonalens barn till och med en egen bofast lärarinna.

Men det är alltså snart 50 år sedan fyrfolket försvann, och de senaste ca 15 åren har det inte bott någon alls på ön, inte ens tillfälliga sommargäster.

Tylön är också känd som en fågelö. På 1960- och 70-talen fanns här Sveriges största fiskmåskoloni med som mest drygt 5000 häckande par. På 1970-talet nådde också ejderpopulationen sin topp med 1001 ruvande ejderhonor. Den senaste inventeringen, som gjordes 2015, gav bara drygt 110 ejderhonor och inga fiskmåsar. Däremot fanns det 336 par gråtrut, 55 par silltrut och 18 par havstrut. Dessutom nykomlingar i form av sex par grågås och 20 par vitkindad gås.

Tylöns fågelfauna har alltså förändrats kraftigt genom det senaste århundradet, men det är inte det denna krönika ska handla om. Det är istället den förlamning som statliga myndigheter kan drabbas av – ibland på grund av sina egna regelverk.

Det gamla utedasset blåste omkull hösten 2015.
Till vänster skymtar den moderna latrinen som sattes in för några år sedan.
19 januari 2017.

Tylön är en ö stadd i förfall. De gamla fyrvaktarbostäderna, som borde vara ett kulturminne, är i ett uselt skick. Det som hänt med utedasset, i sen tid kompletterat med en modern latrin, kan sägas vara symptomatiskt. Det blåste omkull under stormen Gorm hösten 2015 och ligger fortfarande på ända. På boningshus och uthus flagnar färgen kraftigt och det känns som att det bara är en tidsfråga innan det blir riktigt allvarliga skador även där.

Anledningen till den ömkliga situationen är att Fastighetsverket, enligt uppgifter från verkets egna anställda, inte investerar i några renoveringar om man inte kan få hyresgäster som inom överskådlig tid kan betala tillbaka de investerade summorna. Några sådana har man inte hittat, trots att man letat i närmare tio år vid det här laget.

På en ö som Tylön, med byggnader i långt gånget förfall, kommer renoveringen att bli mycket kostsam. Det lär i sin tur innebära att eventuella arrendatorer eller hyresgäster måste var mycket penningstarka.

Det är inte enbart utedasset som är i ett uselt skick.
Även uthusen och själva fyrvaktarbostaden (i bakgrunden) är illa däran.
19 januari 2017.

Det faktum att det råder tillträdesförbud på större delen av ön hela häckningssäsongen, lär inte göra det lättare att hitta en penningstark hyresgäst. Jag har svårt att tro att någon är villig att betala större summor för att tillbringa dagar eller veckor på en ö med en ständig kakafoni av trutkackel och även en ganska påträngande stank av fågelträck. Fastighetsverket bör nog tänka om och söka sina hyresgäster i någon annan kundkategori.

Dessutom måste det ju ses som ett fattigdomsbevis att ett land som Sverige inte har råd att vårda sina kulturminnen utan kräver att skötseln av dessa ska gå med vinst.

Parallellt med förfallet av Tylöns byggnader kan även naturen på ön sägas ha förfallit. Rättare sagt är igenväxningen långt gången. De senaste tio åren har det hänt väldigt mycket, och till stora delar är detta nog negativt för fågellivet.

Men nu verkar äntligen en förändring vara på gång när det gäller öns natur, mycket tack vare länsstyrelsens naturvårdsenhet. I vår ska delar av ön brännas, och nästa höst kan det nog bli aktuellt med ganska omfattande röjningar. Det vore också bra om ön åter kunde få betesdjur. Det har funnits kreatur på ön under långa perioder tidigare – och dessa har snarare haft positiv än negativ effekt på fågellivet.

Tylön är mycket viktig för fågellivet på denna del av västkusten. Det är den enda lite större ön mellan Hallands väderö i söder och Balgö vid Varberg i norr. Det är också den enda platsen längs denna långa kuststräcka där fågellivet har förtur framför friluftsliv och exploatering.

Anders Wirdheim