Nu blir kungsörnen politik

Kungsörn i ett halländskt häckningsrevir. Det är numera det enda kända paret i Halland.
Foto: P-G Bentz/sturnus.se

Sedan regeringen presenterade sin nya rovdjurspolitik i början av september är vi nog många som funderat kring det som står om kungsörnen i propositionen. Det handlar såväl om den löpande texten som om det referensvärde för beståndet som regeringen angett. I bästa fall kan det ses som misstag komna ur en departementstjänstemans alltför nitiska sinne för ordning och reda, i värsta fall om en dold agenda för att minska kungsörnens värde i samband med exploatering.

Texten är också något av en paradox. Centern har gjort sig till språkrör för de strömningar som säger att svensk rovdjurspolitik ska avgöras nära dem som är berörda, dvs. landsbygdsbefolkningen, och absolut inte i Stockholm. I det här fallet har en tjänsteman på regeringens kansli i just Stockholm satt sig över all den kunskap och allt det engagemang som finns hos människor ute i landet. Det gäller t.ex. de idoga inventerare vars resultat alla populationssiffror bygger på. Men det gäller också mannen som driver ett företag i Västerbotten specialiserat på fototurism med kungsörn i centrum eller kvinnan vars engagemang för kungsörnen bidragit till ett omfattande upprop på nätet.

Det är också märkligt att kungsörnen plötsligt jämställs med de fyra stora fyrfota rovdjuren. Dessa har varit föremål för en utredning som remissbehandlats i vanlig ordning. Det har inte kungsörnen. Likväl sägs det i proppen uttryckligen att ”kungsörnen ska hanteras på samma sätt som de fyra övriga rovdjuren i propositionen”. Eftersom det är möjligt med både licensjakt och skyddsjakt på dessa, tolkades skrivningen som att regeringen nu även öppnar för jakt på kungsörn. Då gick miljöministern på defensiven och hävdade att det hade man inte tänkt, utan att den citerade meningen enbart gällde att man vill fastställa ett värde för kungsörnsstammen.

Jag skulle kunna orda mycket mera om märkligheterna i proppen. Men det räcker gott med att konstatera att det sällan skrivits något så luddigt och slarvigt i en regeringsproposition som när det gäller kungsörnen. Det är också anledningen till att denna mäktiga rovfågel nu blir politik. Socialdemokraten Urban Ahlin har redan ställt en fråga i riksdagen, som miljöminister defensivt besvarade den 1 oktober. Nu väcker Ahlins parti en motion där man inte är helt avvisande till propositionen men kräver att kungsörnen ska lyftas ur.

Frågan är då hur riksdagen kommer att ställa sig när det omsider blir omröstning. Att miljöpartiet och vänsterpartiet stöder s-motionen får anses mycket troligt, men hur blir det i övrigt? Ja, moderaterna, centern och kristdemokraterna har redan argumenterat starkt för propositionen, så där är nog positionerna låsta. Återstår folkpartiet och sverigedemokraterna.

Folkpartiet hade tidigare en både bra och framsynt naturvårdspolitik, men under alliansregeringens sju år vid makten har man fått träda tillbaka för centern. Frågor som rör natur och brukande har placerats på centerns bord lika självklart som utbildningsfrågor legat på folkpartiets. Denna uppdelning verkar ha varit en del av kittet som fått alliansregeringen att hålla ihop. Men mer än en gång har vi de gångna sju åren sett exempel på att enskilda fp-riksdagsmän inte varit nöjda med centerpartiets närmast naturvårdsfientliga inställning. Nu har dessa riksdagsmän chansen att åtminstone göra sin röst hörd genom att lägga denna röst på oppositionens förslag, men det är kanske för mycket att hoppas på?

Sverigedemokraterna är i mångt och mycket ett oskrivet blad i dessa sammanhang. Visserligen har man vid flera tillfällen uttalat sig negativt mot rovdjur i allmänhet och varg i synnerhet – partiet är förvisso populistiskt. Samtidigt skulle man, om än lite cyniskt, kunna tycka att kungsörnen står för många av de värden som sverigedemokrater uppskattar: Den är en toppredator, den är majestätisk och heraldisk och den är svensk . . .

Hur det nu än förhåller sig med dessa saker är kungsörnen värd mycket mera än att behandlas så slarvigt och otydligt som i regeringens rovdjursproposition.