söndag 7 juni 2020

Skarvslakt skamfläck för svensk naturvård



Antalet skarvar i Stockholms skärgård ska halveras, från 6000 par till 3000 par inom en tioårsperiod. Det har länsstyrelsen i Stockholms län bestämt. Bakom beslutet står en rapport publicerad 2017 med den pensionerade professorn Sture Hansson som huvudförfattare men också det faktum att fiskerikonsulenterna i Stockholms län i flera år drivit kampanjer mot skarvarna. I rapporten konstaterades att skarvar och sälar tar lika mycket fisk som människan i kustnära områden och att detta alldeles särskilt drabbar abborren.

Den reduktion av skarvbeståndet som nu planeras är utan jämförelse den största av en vild fågel i Sverige i modern tid. Ska man lyckas med föresatserna, kommer det att innebära att tiotusentals skarvar skjuts eller att många tusen bon saboteras de närmaste åren. Bara omfattningen motiverar ett kraftigt ifrågasättande av beslutet. Dessutom bör det poängteras att finländska forskare skarpt kritiserat Sture Hanssons studie och hävdat att han markant överdrivit skarvarnas uttag av fisk.

Inför beslutet i Stockholms länsstyrelse var frågan ute på remiss, och när de inkomna svaren nu blivit offentliga, finns det ännu starkare skäl att ifrågasätta Sture Hansson. I sitt eget remissvar skriver han bland annat så här om att minska skarvstammen:

”Ju mindre reduktionen är, desto större är risken att effekter på fiskfaunan inte upptäcks och slutsatsen blir att skarven inte påverkar fiskbestånden. Även det motsatta gäller, det vill säga om en mycket kraftig reduktion görs, utan att detta lämnar spår i fiskfaunan, kan man dra slutsatsen att fiskbestånden inte påverkas nämnbart med dagens täthet av skarv.”

Vad menar Sture Hansson? Är det så att han själv ifrågasätter den rapport som utgjorde den särklassigt viktigaste grunden bakom beslutet om skarvslakten? Är det motiverat att, i ett land som anser sig världsledande inom natur- och miljöskydd, genomföra en mycket omfattande slakt på fåglar när även mannen som initierat hela frågan tvivlar på effekten? 
Detta är inget annat än en skamfläck för svensk naturvård.

När man läser vidare i Sture Hanssons remissvar, kan man även tolka detta som att han inte tycker att det är allvarligt att också andra, och helt fredade, fågelarter drabbas av skarvkampanjen. Han skriver:

”Ett argument mot förstörande av ägg är påverkan på andra häckande fåglar. Generellt är detta ett litet problem då antalet öar med skarvkolonier är litet jämfört med det totala antalet öar i skärgården. Om en skarvkoloni har häckning av någon mycket sällsynt art eller en mycket omfattande häckning av annan art kan det vara skäl att inte genomföra åtgärden på detta ställe.”

Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att Sture Hansson inte tycker att det gör något att andra fåglar drabbas – de finns ju även på många andra öar – liksom att det inte räcker att andra arter är sällsynta eller att deras häckningskolonier är stora för att ön där de häckar tillsammans med skarvar ska undantas. Det är bara när arten i fråga är mycketsällsynt eller kolonin är mycketomfattande som detta kan komma i fråga.

Det bör dessutom nämnas att i det förslag till nya jakttider som Naturvårdsverket skickade ut på remiss vid årsskiftet förbjuds förstörande av skarvägg. 

Jag kan inte komma ifrån tanken att den hets mot skarven som Sture Hansson, fiskeritjänstemännen i Stockholms län och många andra fiskeintresserade bedriver har sin grund i att man till varje pris vill få bort blickarna från sin egen påverkan. Studier som gjorts såväl i Stockholms skärgård som i Bohuslän visar att utbyggnad av småbåtshamnar och bryggor liksom fritidsbåttrafik allvarligt har skadat mycket stora arealer uppväxtområden för fisk.

Det kan vara läge att städa framför sin egen dörr.

Foto: P-G Bentz/sturnus.se

1 kommentar:

  1. Det verkar finnas mycket fördomar om skarv. Den mest hutlösa, förutom just det att man anklagar en naturligt förekommande art för att... göra sin grej i sitt ekosystem, är att öarna de häckar på blir så fula. Och så glömmer man att växtligheten återhämtar sig igen när de drar vidare. ��

    SvaraRadera