Centerpartiet och rädslan för kunskap

Förre landsbygdsministern Eskil Erlandsson åker land och rike kring och kräver att den nya inventeringen av nyckelbiotoper ska stoppas. Man kan fråga sig varför? Är det inte bra att vi vet var de största naturvärdena finns i våra skogar?

Jag tror att det handlar om att Centerpartiet vill både äta kakan och ha den kvar. Så här ligger det till:

Som skogsägare kan du ansluta dig till certifieringssystemen FSC eller PEFC. Det innebär att du får mera betalt för ditt virke, men det förutsätter att du följer certifieringarnas regelverk som bland annat gäller naturhänsyn. En av punkterna i regelverken är att man som skogsägare inte får avverka så kallade nyckelbiotoper, dvs. särskilt betydelsefulla mindre områden med stora naturvärden.

Nyckelbiotop i Norrbotten.

 FSC:s regelverk har förhandlats fram mellan olika intressen, medan PEFC är framtaget av skogsnäringen och skogsägarrörelsen. FSC är det klart största systemet, och enkelt uttryckt kan det beskrivas som en överenskommelse mellan parter. På ena sidan finns skogsägare, skogsindustri m.fl. som vill utnyttja skogen, på den andra natur- och kulturvård, rennäring m.fl. som vill bevara mer av skogarna. När det gäller kraven på att undanta nyckelbiotoper från avverkning måste det betonas att detta godkänts även av skogsägarna och industrin! Skillnaden mellan de båda certifieringssystemen är att i FSC måste alla nyckelbiotoper skyddas, medan PEFC anser att endast de nyckelbiotoper som utgör högst 5 procent av skogsägarens skogsinnehav måste skyddas. Allt utöver dessa 5 procent får huggas om inte staten löser in dem.

Från naturvårdens sida har FSC-systemet fått kritik. Naturvården anser att exploateringsintressena har alldeles för stort inflytande och att systemets krav på bevarande mest är kosmetika. Ska vi kunna nå de mål om bevarande av biologisk mångfald som riksdagen beslutat om, måste mera skog undantas från avverkning. Men dessa krav har inte fått gehör, och som en följd av detta har Naturskyddsföreningen, Fältbiologerna och Jordens vänner hoppat av FSC-samarbetet. Trots denna kritik mot FSC måste det poängteras att det är ett klart bättre certifieringssystem än PEFC eftersom det sistnämnda inte har samma öppenhet i reglerna, något som förhindrar att utomstående kan granska efterlevnaden.

Lavskrika, en fågel som behöver äldre skogarmed gott om lavar.

Centerpartiet vill nu alltså stoppa inventeringen av nyckelbiotoper, men man vill behålla miljöcertifieringssystemen. Om nyckelbiotoperna inte har identifierats, skulle man (i alla fall som Centern ser det) därigenom kunna avverka även den mest värdefulla skogen samtidigt som man precis som tidigare får bättre betalt. 

Men att tala sådan klartext skulle Eskil Erlandsson aldrig våga.

Centerpartiets agerande är obegripligt och ologiskt. När Centern vill avskaffa nyckelbiotopinventeringen säger man nej till statlig hjälp att identifiera det mest värdefulla vi har våra skogar. Den markägare som vill känna till och värna om sina pärlor, måste med Centerns synsätt själv ha kunskapen att identifiera dessa objekt. Dessutom säger Centern att man vill ta bort stödet för de markägare som finner stora nyckelbiotoper på sin mark. Idag finns ett ganska frikostigt stöd om enskilda "drabbas".

Norrbottnisk skog, boplats för bland annat lavskrika och lappmes.

Det bör också betonas att det inte är möjligt för politiken eller Skogsstyrelsen att ändra regelverket så att nyckelbiotoper bedöms annorlunda inom FSC. Systemet har egna regler och där beskrivs bland annat hur skogsbestånd ska naturvärdesbedömas före avverkning. För att ändra dessa regler krävs styrelsebeslut.

Däremot skulle Centerpartiet kunna påverka PEFC eftersom det systemet är framtaget av skogsnäringen och skogsägarna. Men det är inte troligt att PEFC skulle stryka sina regler om nyckelbiotoper eftersom det skulle drabba systemets renommé negativt.

Nationalnyckeln hann inte komma till fåglarna innan Eskil Erlandsson och alliansregeringen
lade ner produktionen av bokverket.

Ännu ett exempel på Centerpartiets kunskapsrädsla gäller det som kallas Svenska artprojektet och det stora bokverket Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. I slutet av alliansregeringens senaste mandatperiod drev samme Eskil Erlandsson igenom att bokverket skulle läggas ner. Detta trots att det redan getts ut närmare 20 volymer och att mängder av både privatpersoner och institutioner prenumererade på bokverket. Motiveringen var att projektet istället skulle inriktas på digital publicering för att minska kostnaderna. Men resonemanget höll inte: Parallellt med publiceringen av böcker genomfördes nämligen redan en digital process. Dessutom var bokpubliceringen självbärande. En nedläggning av bokdelen skulle inte ge Svenska artprojektet mera pengar.

Så varför denna rädsla för kunskap om biologisk mångfald?

Text och foto: Anders Wirdheim

Not:

Under den senaste mandatperioden har produktionen av bokverket Nationalnyckeln åter kommit igång, och tanken är att en ny volym ska presenteras varje år – såvida inte Centerpartiet stoppar det på nytt.

(Tack till Sebastian K och Åke P för värdefulla kommentarer och input!)

Bottennapp på tidningarnas ledarsidor

Jordflykt i ett rykande torrt Halland i början av augusti 2018.

Större delen av den svenska pressen är genuint borgerlig, och detta är särskilt påtagligt när det gäller den regionala pressen. Så här i semestertider har många regionala ledarskribenter haft ledigt. Istället har spalterna fyllts av skribenter från centralt håll. Det är inte utan att man får en känsla av att det är ett gäng nyliberaler som sitter på sina piedestaler i Stockholm och försöker överträffa varandra i negativa bilder av tillståndet i vårt land. När det gäller frågor som rör miljö och klimat har de sällan en siffra rätt.

Nej, det är inte höst – bilden är tagen sommaren 2018!

Den 10 juli hävdade en av dessa skribenter, Cecilia Blomberg, att Miljöpartiet svälter det svenska jordbruket värre än torkan. Argumenten var synnerligen svaga, men hon hävdade bland annat att jordbruket skulle undantas från den klimatrelaterade höjningen av skatten på drivmedel. Istället borde jord- och skogsbruk få sänkt drivmedelsskatt enligt ett förslag som Moderaterna lagt.

Vad Christina Blomberg uppenbarligen inte förstått är att det nu krävs krafttag för att minska vår klimatpåverkan. Det handlar om så kraftiga åtgärder att dessa lär bli kännbara i hela samhället, och då måste alla bidra. Med Moderaternas politik är risken dessutom stor att andra näringar kommer att kräva liknande undantag – och då skulle vi inte nå någonstans med klimatåtgärderna.

Riktigt komiskt blev det några veckor senare då en av alliansbröderna, Liberalernas Jan Björklund, sa att Moderaternas förslag till stöd till bönderna ”i form av subventionerad diesel, som ju släpper ut koldioxid, det är att skjuta sig i foten”.

Torkdrabbad ek, början av augusti 2018.

Men priset i dumhet togs senare i juli när en annan av dessa skribenter, Gustav Juntti, i en ledare krävde: ”Dumpa klimatpopulismen, Lövin”. Det Juntti såg som ”klimatpopulism” är att Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin kopplat samman årets ovanligt heta sommar med de pågående klimatförändringarna. Han hänvisar till Bulletin of the American Meteorological Society, som konstaterat att ”mänsklig aktivitet inte haft någon betydelse för en tredjedel av extremväderförhållandena”.

Men hur är det med de resterande två tredjedelarna av extremväder, Gustav Juntti? Dessutom är inte Isabella Lövin ensam om att göra kopplingen mellan extremväder och klimatförändringar. Tvärtom hävdar en förkrossande majoritet av världens klimatforskare att extremväder blir allt vanligare med fortsatta klimatförändringar. Det är med andra ord i högsta grad relevant att göra kopplingen mellan het sommar och klimatförändringar.

Även den normalt så stryktåliga ljungen vissnar denna extrema sommar.
Här blir det ingen ljunghonung, augusti 2018.

Det som skaver hos Gustav Juntti är kanske rädslan att klimatfrågorna ska börja ta plats i årets valdebatt. Det vore förödande för några av allianspartierna och många av landets nyliberala ledarskribenter.

Sanningen är ju att allianspartierna har en dålig eller i några fall usel miljö- och klimatpolitik!

Text & foto: Anders Wirdheim

Början av augusti 2018.