Starka intressen vill devalvera örnarna

Fotomontage: P-G Bentz/sturnus.se

 

Det har spekulerats mycket kring vad som ligger bakom regeringens förslag om kungsörn i rovdjurspropositionen. Finns det en baktanke med den låga nivå som satts? Är det möjligen så att regeringen, genom att hävda att kungsörnsbeståndet med råge passerat ”gynnsam bevarandestatus”, vill öppna vägen för flera dispenser från Artskyddsförordningen? Ett örnpar mer eller mindre skulle i så fall inte ha någon avgörande betydelse.

Hur det nu än förhåller sig med den saken, kan vi konstatera att det råder ett starkt tryck från olika exploateringsintressen för att minska örnarnas värden. Det har också redan kommit exempel på att exploatörer tolkar propositionen på ovan nämnda vis. Så här skriver exempelvis advokatfirman Åberg & Co, som är ombud för det företag som vill exploatera Skorvdalen i Härjedalen:

”Bolaget vill slutligen framhålla bedömningen som görs i regeringens proposition 2013:191, En hållbar rovdjurspolitik, i vilken slås fast att bevarandestatusen som Sverige är skyldig att iaktta, kan upprätthållas med en stam om 150 registrerade par. Bevarandestatusen är därmed inte hotad ens om reviret skulle skadas.”

I Skorvdalen finns ett av de allra mest produktiva kungsörnsparen i den södra delen av fjällkedjan, men det paret kan vi tydligen både ha och mista enligt exploatören.

Även inom vindkraftsindustrin finns idag ett starkt missnöje mot att förekomst av kungsörn och havsörn stoppat flera exploateringar. I förra veckan meddelade Vattenfall att man lägger ner planerna på en vindkraftsanläggning utanför Forsmark i Uppland. Eva Vitell, som är projektutvecklingschef inom Vattenfall motiverade beslutet så här: ”Som rättspraxis ser ut idag är chansen att få tillstånd för en vindkraftpark vid Biotestsjön i Forsmark mycket liten. Vattenfall väljer därför att lägga ner projektet.”

Det Eva Vitell syftar på är de havsörnar som vintertid uppehåller sig i området och som varit orsak till att vindkraftsprojektet ifrågasatts. Bolaget sticker inte under stol med att man anser att örnarna tillmäts för stor betydelse.

Mera i skymundan, men likväl med betydande kraft, driver andra delar av vindkraftsindustrin frågan om att, så att säga, devalvera värdet på örnarna. Det pågår en intensiv lobbying, men denna sker inte öppet. Då och då händer det dock att e-post kommer på avvägar, och jag sitter just nu med ett sådant brev framför mig. Jag avslöjar naturligtvis inte varifrån uppgifterna kommer, men brevet bekräftar att vindkraftsindustrin anser att örnarna har för starkt skydd och att man trycker hårt på regeringen för att förändra detta.