torsdag 11 juni 2020

Ge oss en ärligare debatt om natur och skogsbruk!


Lappuggla. Foto: Anders Wirdheim


Som i flera andra län har länsstyrelsen i Halland lagt fram ett regionalt skogsprogram för länet. Ett stort antal (18) organisationer och myndigheter har medverkat, men bara en av dessa har representerat naturvården. 

Detta märks också eftersom skogen som hem för ett rikt djur- och växtliv för en mycket undanskymd tillvaro i programmet. Dessutom har många av de förslag som presenteras direkt negativa följder för den biologiska mångfalden. 

Skogsprogrammet ger bilden av skogen som något av ett ymnighetshorn. Förutom till virke och massa ska skogen användas för att ersätta flygbränsle, diesel i lastbilar, bensin i personbilar, betong i byggen, olja i kemisk industri och väldigt mycket annat. 

Det håller naturligtvis inte. Redan en storskalig satsning på flygbränsle från svensk skog kommer att utarma den biologiska mångfalden ytterligare. Dessutom skönmålas skogsbrukets betydelse för klimatet. Det sägs inget om att det tar flera decennier innan en avverkning med efterföljande plantering blir klimatneutral. Fram till dess innebär dagens skogsbruk att nettoutsläppen av växthusgaser i stället ökar!

Entita, en art som minskat ganska markant i sydsvenska skogar på senare tid.
Foto: Anders Wirdheim


I början av juni var detta skogsprogram föremål för en konferens. I programmet för konferensen lyste åter den biologiska mångfalden med sin frånvaro.Visserligen hävdades att skogens miljömässiga värden ska balanseras och beaktas, men det behöver inte innefatta den biologiska mångfalden. Tvärtom anser många inom skogsbruket att det är bra för miljön att tömma skogen på avverkningsrester och lövträd efter en avverkning så länge som detta används till ”ren” bioenergi. Men denna jakt på biobränsle är idag ett av de stora hoten mot skogarnas djur- och växtliv.

Som jag ser det, är de viktigaste frågorna för framtidens halländska skogsbruk att vi kommer bort från den ensidiga satsning på gran som varit rådande sedan mitten av 1900-talet. Samtidigt måste skogarnas biologiska mångfald värderas betydligt högre än idag. Ett hållbart skogsbruk är helt enkelt inte hållbart utan ökad hänsyn till djur- och växtliv.

Att fortsätta den ensidiga satsningen på gran måste dessutom betraktas som ett ekonomiskt vågspel. Många av de granodlingar som under de senaste 50–60 åren planterats på torra marker lider idag svårt av omfattande granbarkborreangrepp. Mycket talar för att dessa angrepp snarare kommer att öka än minska framöver.

Granplantage i Halland. Foto: Anders Wirdheim


Man kan ju tycka att dessa dystra framtidsutsikter borde få både massmedia och politiker att reagera. Men något sådant har vi inte sett. Det är i stället ”business as usual” som gäller eller, ännu värre, att man går på propaganda förklädd till fakta.

Kallar man sig för nyhetsbyrå, borde det borga för att det man producerar är journalistiskt granskat och vederhäftigt. Men det gäller inte den så kallade Liberala Nyhetsbyrån. En ledare i många landsortstidningar nu på försommaren hade rubriken ”Skogspolitiken är mer hållbar än vad som sägs”. Texten grundades på en rapport från LRF som hävdar att Sverige är MYCKET bättre på naturvård än vad debatten ger sken av. Detta svalde ledarskribenten från Liberala Nyhetsbyrån med hull och hår, uppenbarligen utan att ens försöka granska det LRF påstår i rapporten. Det har däremot Naturvårdsverket gjort och kommit fram till att LRF på en lång rad punkter räknat fel och vantolkat beslut och regelverk. Felen är så många att rapporten aldrig borde ha publicerats.

Det är anmärkningsvärt att skribenten från Liberala Nyhetsbyrån tar denna ihåliga rapport till intäkt för att hävda att svensk skogspolitik är bra, samtidigt som han påstår att miljörörelsen ”högst medvetet använder bristfälliga jämförelser för att skjuta skogsnäringen i sank”. Något exempel på det sistnämnda förmår han inte presentera.

Reklamkampanj från LRF.


Fake news, dvs. falska nyheter, är ett begrepp som tyvärr blivit allt vanligare. Framför allt sprids de falska nyheterna via sociala medier, men nu även via så kallade nyhetsbyråer.
I stället för att agera megafon åt LRF, finns goda skäl att granska organisationens naturvårdssyn. Forskningsrapporter om utarmat djur- och växtliv förringas eller bortförklaras konsekvent av LRF. Biologisk mångfald ses mer som ett hot än något värdefullt. I en reklamkampanj visas en bild på två skogsägare gående uppför en backe. Den ena säger ”Jag har sett en jättefin och ovanlig fågel i min skog” varpå den andra svarar ”Vilken otur!”.

Det finns många fler exempel på att LRF aktivt motarbetar att vi ska bevara det växt- och djurliv som är så viktigt för vårt liv på jorden. Detta trots att riksdagar och regeringar i mer än 20 års tid deklarerat att förlusterna av biologisk mångfald måste upphöra. 

Det skulle vara välgörande om LRF vågar bekänna färg och säga rakt ut det man egentligen menar – att man inte ställer upp på att bevara den biologiska mångfalden. Då skulle debatten bli mycket ärligare.

söndag 7 juni 2020

Skarvslakt skamfläck för svensk naturvård



Antalet skarvar i Stockholms skärgård ska halveras, från 6000 par till 3000 par inom en tioårsperiod. Det har länsstyrelsen i Stockholms län bestämt. Bakom beslutet står en rapport publicerad 2017 med den pensionerade professorn Sture Hansson som huvudförfattare men också det faktum att fiskerikonsulenterna i Stockholms län i flera år drivit kampanjer mot skarvarna. I rapporten konstaterades att skarvar och sälar tar lika mycket fisk som människan i kustnära områden och att detta alldeles särskilt drabbar abborren.

Den reduktion av skarvbeståndet som nu planeras är utan jämförelse den största av en vild fågel i Sverige i modern tid. Ska man lyckas med föresatserna, kommer det att innebära att tiotusentals skarvar skjuts eller att många tusen bon saboteras de närmaste åren. Bara omfattningen motiverar ett kraftigt ifrågasättande av beslutet. Dessutom bör det poängteras att finländska forskare skarpt kritiserat Sture Hanssons studie och hävdat att han markant överdrivit skarvarnas uttag av fisk.

Inför beslutet i Stockholms länsstyrelse var frågan ute på remiss, och när de inkomna svaren nu blivit offentliga, finns det ännu starkare skäl att ifrågasätta Sture Hansson. I sitt eget remissvar skriver han bland annat så här om att minska skarvstammen:

”Ju mindre reduktionen är, desto större är risken att effekter på fiskfaunan inte upptäcks och slutsatsen blir att skarven inte påverkar fiskbestånden. Även det motsatta gäller, det vill säga om en mycket kraftig reduktion görs, utan att detta lämnar spår i fiskfaunan, kan man dra slutsatsen att fiskbestånden inte påverkas nämnbart med dagens täthet av skarv.”

Vad menar Sture Hansson? Är det så att han själv ifrågasätter den rapport som utgjorde den särklassigt viktigaste grunden bakom beslutet om skarvslakten? Är det motiverat att, i ett land som anser sig världsledande inom natur- och miljöskydd, genomföra en mycket omfattande slakt på fåglar när även mannen som initierat hela frågan tvivlar på effekten? 
Detta är inget annat än en skamfläck för svensk naturvård.

När man läser vidare i Sture Hanssons remissvar, kan man även tolka detta som att han inte tycker att det är allvarligt att också andra, och helt fredade, fågelarter drabbas av skarvkampanjen. Han skriver:

”Ett argument mot förstörande av ägg är påverkan på andra häckande fåglar. Generellt är detta ett litet problem då antalet öar med skarvkolonier är litet jämfört med det totala antalet öar i skärgården. Om en skarvkoloni har häckning av någon mycket sällsynt art eller en mycket omfattande häckning av annan art kan det vara skäl att inte genomföra åtgärden på detta ställe.”

Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att Sture Hansson inte tycker att det gör något att andra fåglar drabbas – de finns ju även på många andra öar – liksom att det inte räcker att andra arter är sällsynta eller att deras häckningskolonier är stora för att ön där de häckar tillsammans med skarvar ska undantas. Det är bara när arten i fråga är mycketsällsynt eller kolonin är mycketomfattande som detta kan komma i fråga.

Det bör dessutom nämnas att i det förslag till nya jakttider som Naturvårdsverket skickade ut på remiss vid årsskiftet förbjuds förstörande av skarvägg. 

Jag kan inte komma ifrån tanken att den hets mot skarven som Sture Hansson, fiskeritjänstemännen i Stockholms län och många andra fiskeintresserade bedriver har sin grund i att man till varje pris vill få bort blickarna från sin egen påverkan. Studier som gjorts såväl i Stockholms skärgård som i Bohuslän visar att utbyggnad av småbåtshamnar och bryggor liksom fritidsbåttrafik allvarligt har skadat mycket stora arealer uppväxtområden för fisk.

Det kan vara läge att städa framför sin egen dörr.

Foto: P-G Bentz/sturnus.se