Vargar (i hägn). Foto: P-G Bentz/sturnus.se |
I en debattartikel i dagens Svenska Dagbladet skriver ministrarna
Åsa Romson (mp) och Sven-Erik Bucht (s) att det ska inrättas en permanent
vargkommitté. I fem punkter drar de upp riktlinjerna för hur varg- och
rovdjurspolitiken ska fungera i framtiden. Även om vi är luttrade efter
politiskt rävspel och intensiv lobbying kring frågan tidigare, känns det
äntligen som att något positivt är på väg att hända i den infekterade
rovdjursdebatten.
Nu undrar kanske någon varför frågan om en vargkommitté
figurerar i en fågelförenings
Allra först är en livskraftig vargstam en mycket viktig del
i en natur med något så när naturligt fungerande ekosystem. Som toppredator har
vargen avgörande betydelse för många andra arter. Det gäller både arter som
utnyttjar de bytesrester som vargarna lämnar efter sig och naturligtvis även
vargens bytesdjur samt, i andra hand, organismer som påverkas av bytesdjuren.
Vi ska visserligen inte tro att vi i Sverige kan få så positiva så kallade
kaskadeffekter som vargens återkomst till nationalparker i USA lett till, men
en livskraftig vargstam har tveklöst betydelse i flera led även ute i den
svenska naturen.
Den svenska vargdebatten har även haft stor betydelse när
det gäller stämningsläget mellan ideell naturvård och jaktintressen. Det har
skett en polarisering som varit mycket olycklig och som även skapat djupa
sprickor mellan människor runt om i landet. I kölvattnet har det på sina håll
vuxit fram ett mera utbrett rovdjurshat som också kommit att påverka
inställningen till vissa rovfåglar.
Det finns även en internationell aspekt på den svenska
vargpolitiken. Trots oklarhet när det gäller om licensjakt på varg är förenlig
med EU:s regelverk, beslutade den förra regeringen om licensjakt vid flera
tillfällen. Dessa beslut överklagades och stoppades sedermera av
förvaltningsdomstolarna. För att förhindra ännu ett sådant överklagande införde
alliansregeringen förra året en ny ordning: Beslut om licensjakt skall tas av
länsstyrelserna och bara kunna överklagas till Naturvårdsverket. Detta
förfarande kan ses som ett trixande som inte är värdigt en rättsstat som
Sverige. Det borde vara självklart i en demokrati att alla frågor ska kunna
prövas i domstol. Dessutom är det många andra länder eller regioner inom EU som
gärna vill följa detta trixande, och det är det inte minst viktiga i
sammanhanget.
Många av de argument som finns i den svenska vargdebatten
finns nämligen också i länder i Sydeuropa där man vill utöka jakten på fåglar
och tillämpa ”traditionella” metoder som limstickor, stenfällor eller fångstnät.
Där har man med stort intresse följt den svenska vargdebatten och den förra
regeringens försök att kringgå EU:s regelverk. Hur ska vi i Sverige kunna
ställa krav på cyprioter som fångar svarthättor i nät, malteser som skjuter
bivråkar, fransmän som smörjer kråset med ortolansparvar och spanjorer som fångar
fåglar på limstickor om vi inte själva accepterar det gemensamma regelverket?
Fåglar och även däggdjur rör sig obehindrat av nationsgränser
och därför måste en god förvaltning bygga på internationella överenskommelser
och gemensamma regler. Sverige ska inte gå i bräschen för att bryta upp dessa
regler.
Det förslag som de båda ministrarna presenterar idag utgörs
av fem punkter: En ny, permanent vargkommitté, en vetenskapligt grundad syn på
vargen, bättre anslag till stängsling och annat viltskydd, en utvärdering av de
länsvisa viltförvaltningsdelegationerna och jaktbeslut som är förenliga med
EU-rätten. Från den ideella naturvården välkomnar vi denna inriktning. Men det
är illavarslande att Svenska Jägareförbundet direkt avvisar tankegångarna: ”Det
här skapar bara osäkerhet och otydlighet”, säger ordföranden i förbundets
rovdjursråd till Svensk Jakt.
Anders Wirdheim
Blir glad när jag läser vad du skriver, klokt och insiktsfullt. Sparar din bloggadress.
SvaraRaderaHälsningar Sara