Alla dagar bör vara Den biologiska mångfaldens dagar!

Det var ganska länge sedan som jag skrev i min lilla naturvårdsblogg. Framför allt beror det på att våren är en tid då man hellre är ute i naturen än sitter vid skrivbordet, men det har även blivit en del skrivande i andra sammanhang. Bland annat har jag haft en skriftväxling i en lokaltidning med medlemschefen Gustav Tibblin i Södra Skogsägarna, och det är framför allt detta som nu får mig att skriva i bloggen.

Den 22 maj har FN proklamerat som Den biologiska mångfaldens dag. Det är nu också mindre än två år kvar till 2020, det år då förlusterna av biologisk mångfald ska ha upphört. Det har fastställts i såväl internationella konventioner som i svenska riksdagsbeslut. Men trots detta känns omsorgen om biologisk mångfald, det vill säga djur- och växtlivet, mer fjärran än på mycket, mycket länge. Är det till exempel någon som har hört begreppet i den svenska valrörelsen?

Bioekonomi?

Istället pratas det numera väldigt mycket om begreppet bioekonomi. Det är detta som den ovan nämnde företrädaren för Södra skogsägarna syftar på när han skriver följande: ”Ska vi ersätta den förnybara råvaran med mer olja, stål och betong?” Även den socialdemokratiska landsbygdsministern Sven-Erik Bucht är inne på denna linje när han i ett faktablad från Näringsdepartementet (om en ny strategi för Sveriges skogar) skriver: ”Skogen, det gröna guldet, ska bidra till jobb och hållbar tillväxt i hela landet samt utveckling av en växande bioekonomi.”

Med bioekonomi avses att använda förnybara råvaror från skogen, jorden och havet istället för fossila bränslen och material. Därigenom ska vår klimatpåverkan minska och naturens bidrag till ekonomin öka. Tanken är lovvärd, men om vi inte samtidigt har målet att bevara en rik biologisk mångfald, riskerar vi att ”kasta ut barnet med badvattnet”, dvs. att göra oss av med det önskvärda tillsammans med det oönskade.

Från Södra skogsägarnas sida anser man att skogsbruket redan gjort allt man ska för naturvården och den biologiska mångfalden: ” De viktigaste målen i Levande skogar är redan nådda”, skriver Gustav Tibblin från Södra skogsägarna. I faktabladet från Näringsdepartementet nämns över huvud taget inte natur eller biologisk mångfald. Jag får en stark känsla av att Sven-Erik Bucht tillhör den grupp av ”betongsossar” som aldrig satt värde på en rik natur. Det vulgära skogsbruk som bedrevs under 1970- och 80-talen hade en del av sin grund i en ohelig allians mellan skogsindustrins ägare och socialdemokratin (eller snarare ett par fackförbund). Då fanns inga andra mål än att skapa så stora vinster som möjligt samtidigt som jobben inom skogs- och pappersindustrin säkrades och blev fler. Dessa mål skulle nås genom att avverka så mycket virke som möjligt och återplantera med snabbväxande gran, tall och contorta.

Enligt skogsvårdslagen ska miljömålet väga lika tungt i skogen som produktionsmålet.
Är det så idag?

Idag har vi andra mål, och enligt den svenska skogsvårdslagen ska miljömålet var jämställt med produktionsmålet. Detta miljömål innebär inte enbart att fossila energislag och råvaror ska ersättas med material från skogen, utan även att vi ska ha levande skogar med en biologisk mångfald som inte längre utarmas.

Det är inte utan att jag känner en oro för att begrepp som bioekonomi, och för den delen även ekosystemtjänster, enbart kommer att användas som sätt att kringgå naturvården och målen med biologisk mångfald.

I en nyligen presenterad forskningsrapport från IPBES (Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services) slås det fast att förlusterna av biologisk mångfald är ett minst lika stort hot mot vårt liv på jorden som klimatförändringarna. Ett rikt djur- och växtliv har betydligt bättre förmåga att stå emot storskaliga förändringar i miljön än vad en utarmad natur har. Om vi fortsätter att stillatigande se på när naturen blir allt fattigare på liv, kommer följderna av klimatförändringarna att allvarligt förvärras. Det talas ibland om att vi överskrider våra planetära gränser, och den mest överskridna av dessa gränser gäller just biologisk mångfald.

Därför ska inte enbart 22 maj vara den biologiska mångfaldens dag. Alla dagar, både fram till höstens riksdagsval och efter detsamma, ska vara den biologiska mångfaldens dagar!

Anders Wirdheim