 |
| En samling med hela kullar av falkägg. Bilden är från Naturhistoriska riksmuseets samlingar, men en stor del av museets ägg kommer från privata samlingar som donerats till museet. Foto: Anders Wirdheim |
I nästa vecka ska Uppdrag
granskning i SVT ta upp problemet med äggsamlande. Det ska bli mycket
intressant att se detta program, inte minst vilken infallsvinkel de väljer och
hur de kommer att värdera problemet. Med årets mediarapportering i färskt
minne, är jag rädd att det än en gång kan komma att handla om kraftiga
överdrifter.
I början av juli i år togs två polska medborgare, en man och
en kvinna, på bar gärning i Västerbottensfjällen när de grävde upp ovanliga
växter. De misstänktes också vara ute efter fågelägg och det inträffade ledde
till en, i dessa sammanhang, stor mediabevakning. En företrädare för polisen sa
i radio att ett enda ägg kunde säljas för ”uppemot en miljon kronor” och att
denna verksamhet ”handlar om miljonbelopp”. Lite senare i samma radioinslag
berättade en ornitolog om att ett fjällabbsägg togs av äggtjuvar eftersom dessa
hade ”en beställning på fjällabbsägg” och att ”alla arktiska arter är
eftertraktade i övriga Europa”.
De som lyssnade på inslaget kunde lätt dra slutsatsen att
även ett fjällabbsägg betalades med fantasisummor, men så är det inte alls.
Först och främst är äggsamlarna ute efter hela kullar (i fjällabbens fall
består kullen av två ägg), men detta är dessutom en art som vissa år förekommer
talrikt i fjällkedjan och där ett ensamt ägg knappast kan ge annat än
”kaffepengar” i sammanhanget.
 |
| Just denna äggkull inbringade troligen en stor summa pengar när det begav sig. Det är ägg från rosenmås, insamlade under den expedition 1905 i nordöstra Sibirien när rosenmåsens dittills okända häckningsområde hittades. Äggen finns numera i Naturhistoriska riksmuseets samlingar. Foto: Anders Wirdheim |
För att ge lite perspektiv på vilka summor det handlar om
kan nämnas att det dyraste fågelägget som sålts under senare år var ett ägg av
en elefantfågel. Elefantfåglarna levde på Madagaskar men utrotades av
människan. Man tror idag att ön började befolkas på 700-talet och
elefantfåglarna dog ut på 1500-talet. De hade mycket stora ägg som också
användes som behållare av öns invånare. Detta är nog också skälet till att ett
litet antal ägg bevarats till eftervärlden trots att fåglarna som lade äggen är
försvunna sedan flera hundra år. De bevarade äggen är naturligtvis extremt
eftertraktade av samlare, och betingar därför mycket höga värden. Ägget som
såldes på auktion av Christies i London 2013 gick för motsvarande 650 000
kronor.
Ett annat exempel är självupplevt. Under 1990-talet var
förhållandet mellan oss ornitologer och Svenska Jägareförbundet mycket
ansträngt. Anledningen var att sommarjakten på morkulla förbjöds efter Sveriges
inträde i EU. Detta var något som Sveriges Ornitologiska Förening arbetat för
länge, med såväl biologiska som etiska argument. Hur som helst ledde våra
skilda ståndpunkter till fnurror på tråden. I detta sammanhang råkade jag bjuda
jägarna på vad som kan beskrivas som ett självmål. Vid ett tillfälle
vidarebefordrade jag som redaktör uppgifter som jag fått inom föreningen. Dessa
handlade om att jaktfalkar, lappugglor och andra hotade arter jagades i Sverige
för att stoppas upp och säljas på kontinenten för summor på minst 50 000
kronor. Just då befann sig en man med kopplingar till Jägareförbundet i
Tyskland. Han hade besökt en auktion där det bland annat bjöds ut just en uppstoppad
jaktfalk och en uppstoppad lappuggla. Priserna hamnade på drygt 1000 tyska
mark, motsvarande i runda svängar 5000 svenska kronor vid tillfället.
Jägaren i fråga använde därefter denna historia vid flera
tillfällen för att misskreditera oss ornitologer och hävda att vi inte var
trovärdiga – och jag fick lära mig den beska läxan att aldrig låta bli att
kolla upp faktauppgifter, inte ens när de kommer från närliggande och annars
vederhäftiga källor.
Det ska absolut inte förnekas att äggsamling är ett
allvarligt problem än idag, men såvitt jag kan förstå, är det mycket begränsat.
Under de senaste tio åren har två svenska grupper om vardera tre personer
avslöjats. Polisen har gjort mycket omfattande utredningar, i det första fallet
grävde dessutom den finska polisen vidare eftersom det fanns kopplingar till Finland.
Man har gått igenom datorer, undersökt lönnrum, avslöjat systematisk omdatering
av ägg och mycket mera. Men man har inte funnit några tydliga kopplingar till
det som beskrivs som stora internationella ligor. Jag har själv gått igenom den
första förundersökningen (som var på några tusen sidor), och enligt den har efterforskningarna
inte ens lett till några andra aktiva svenska samlare.
Det ska inte heller förnekas att denna typ av kriminalitet
är mycket omfattande i andra delar av världen och där ofta går hand i hand med
annan olaglig handel (vapen, droger m.m.). Men där handlar det om elfenben, tigerskinn, noshörningshorn och
andra produkter från djur som används inom bl.a. traditionell medicin och
turistindustrin och som betingar helt andra värden.
Vi ska absolut ha ögon och öron öppna och inte tveka att
anmäla om vi misstänker brott, men för vår trovärdighets skull tror jag att vi
ska passa oss noga för överdrifter.
 |
| Det finns sannolikt flera stora privata samlingar kvar ute i landet, och så länge det är tillåtet att äga äldre samlingar, kommer det att finnas kryphål för samlare som är aktiva idag. Bilden från Naturhistoriska riksmuseet. Foto: Anders Wirdheim |
Dessutom ska vi fortsätta att kräva att den svenska
lagstiftningen förändras. Idag är det förbjudet att ta ägg i naturen, men det
är tillåtet att inneha gamla äggsamlingar. Detta ger äggsamlarna ett kryphål
genom att de omdaterar äggen: Ägg som är tagna under senare (förbjuden) tid
dateras till en tid då äggsamling var tillåten. Att ändra lagstiftningen så att
även innehav blir olagligt är något som BirdLife Sverige begärt av både den
nuvarande och den förra regeringen, men detta har hittills varit resultatlöst.
Anders Wirdheim
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar