![]() |
Populistiska partier i södra Europa förespråkar bl.a. fågelfångst med limstickor och nät, metoder som inte är selektiva och som dessutom ofta är mycket grymma. Foto: BirdLife |
– Centerpartiet vill se ett EU som jagar utsläpp men låter oss i
Sverige jaga varg, sa partiets ledare Annie Lööf i en intervju i Sveriges Radio
en morgon i november.
Därmed fick populismen i Sverige ännu ett ansikte, men
uttalandet väcker också frågor om hur Centerpartiet ser på den europeiska
naturen och på EU-gemensamma regelverk. Om EU inte ska bry sig om den svenska
vargjakten, ska unionen i rimlighetens namn också strunta i att fransmän jagar
ortolansparvar, spanjorer jagar med limstickor, malteser skjuter rovfåglar och
så vidare. Denna lista kan göras lång, och en gemensam nämnare är att
populistiska partier försöker vinna röster genom att hävda att EU inte ska
lägga sig i deras jakt.
För snart 35 år sedan kom EU:s dåvarande medlemsländer överens
om unionens s.k. Fågeldirektiv. Då var EU väsentligt mindre än idag, men unionen
bestod, precis som idag, av både nordliga och sydliga stater liksom av länder
med väsentligt olika jakttraditioner. Detta var ohållbart eftersom man i flera
av de nordliga staterna satsade betydande summor på att skydda vissa
fågelarter, samtidigt som samma arter kunde jagas hårt i de sydliga. En bärande
tanke i det fågeldirektiv som omsider växte fram var att de flyttande fågelarterna
är en gemensam resurs och att dessa fåglar därför måste förvaltas på en
gemensam grund.
Finns det över huvud taget någon annan företeelse i vår moderna
värld som är lika gränsöverskridande som flyttande fåglar? Dessa fåglar rör sig
obehindrat över nationella, kulturella och religiösa gränser. Men samtidigt är
de beroende av platser där de kan rasta, vila eller leta mat längs de långa
flyttningsresorna. Våra skandinaviska ortolansparvar laddar exempelvis upp i
sydvästra Frankrike och på Iberiska halvön inför den vidare resan genom torra
ökentrakter till vinterkvarteren i Senegal och Mali.
På senare tid har svenska fågelskådare via SOF (BirdLife
Sverige) kunnat engagera sig i såväl fransk som spansk regionalpolitik. Det har
skett via våra kollegor i dessa båda länder – LPO (BirdLife Frankrike) och SEO
(BirdLife Spanien). I båda fallen handlar det om fåglar som till viss del
häckar i Sverige, och i båda fallen finns en koppling till regionala och
populistiska partier. Dessa vill vinna röster genom att hävda att ”EU ska inte
lägga sig i hur vi sköter vår jakt”. I Les Landes i sydvästra Frankrike vill
man legalisera den förbjudna jakten på ortolansparvar, i Valencia i Spanien
vill man göra det tillåtet att jaga med limstickor. Det är lätt att vinna poäng
genom att spela på EU-kritik, något som Centerpartiet i Sverige också insett.
Men det finns starka skäl för EU att bry sig om den svenska
vargjakten, liksom hur Sverige ämnar förvalta kungsörnen. Detta har blivit
mycket tydligt i de kontakter vi haft sedan den nya svenska
rovdjurspropositionen presenterades i september. På EU-nivå är man idag djupt oroad
över det som händer på rovdjursfronten i Sverige. Man är rädd för att ”den
svenska modellen” ska sprida sig. Om Sverige går i bräschen för att försvaga
EU:s direktiv om naturen, kan det komma att få långtgående följder för natur
och djurliv i hela Europa.
Måhända vill Centerpartiet komma bort från överstatliga
överenskommelser om naturen av rent ideologiska, nyliberala, skäl – en markägare
ska ha suverän rätt att hantera sin mark – men det skulle vara illa genomtänkt.
Snarare handlar det då om ren och skär populism. Partiet ligger mycket illa
till i opinionsmätningarna, och det finns röster att vinna i vargfrågan. En vän
bor i en by där majoriteten sedan länge röstar på just Centern. Men är det
vargen som diskuteras när folk träffas? Nej, det är i stället rädslan för att
skolan och vårdcentralen ska stängas, att affären ska läggas ner och att de
allmänna kommunikationerna ska försämras ytterligare. Borde inte Centern
engagera sig där i stället?
Det kan man tycka, men i de sammanhangen har Centern ingen politik som förändrar och – framför allt – de vinner inga röster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar