Hög tid att förbjuda bly i jaktammunition

Både havsörn och kungsörn drabbas av en omfattande, och helt onödig, dödlighet på grund av att jägare använder blyhaltig ammunition.
Foto: P-G Bentz/sturnus.se

Tidigare i våras hittades en död ung kungsörn i Mellansverige. Den lämnades som sig bör till polisen som i sin tur sände in den till Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). Dit kom fågeln den 11 mars och redan dagen därpå gjordes en obduktion med åtföljande provtagning. Dessa prov visade att den unga örnen dött av blyförgiftning.

I obduktionsprotokollet från SVA står följande: ”I levern påvisades blyhalter om 23,9 mg/kg våtvikt vilket är kraftigt förhöjda och giftiga halter.” Lite längre ner i samma protokoll konstateras: ”Blyförgiftning hos örn förekommer då och då och orsaken är ofta att örnen ätit kött eller inälvor från vilda djur skjutna under jakt där blyammunition använts.”

Rovfåglarna får alltså i sig bly när de äter av slaktrester eller skadeskjutna djur. Det kan räcka med några få hagel eller några få fragment av en kula för att döda en örn. Blyet i ammunitionen löses upp i fåglarnas matsmältningskanal och kommer ut i blodet. Det är värt att påpeka att redan långt innan en fågel dör av akut blyförgiftning, kan dess kropps- och sinnesfunktioner påverkas negativt och leda till att fågeln skadas eller dör av andra orsaker (till exempel att den inte hinner undan ett annalkande tåg).

Uttrycket då och då i rapporten kan ersättas med regelbundet, och det är detta som är det mest bedrövliga: Trots att blyförgiftning är en av de vanligaste dödsorsakerna för både kungsörn och havsörn i Sverige, har landets jägare lyckats få behålla denna möjlighet att sprida gift i naturen. Det var nära ett förbud för snart tio år sedan (2006), men det revs upp när alliansregeringen tillträdde. Nu är det hög tid att väcka frågan om ett förbud på nytt.

Det finns nämligen inga rimliga skäl att göra detta undantag när det gäller spridning av giftiga ämnen. I snart sagt alla övriga sammanhang, där giftiga metaller ingått i olika produkter, har vi genom lagstiftning eller produktutveckling ersatt dessa ämnen. Varför ska det då vara tillåtet att sprida bly? Det är ju synnerligen väl belagt att denna blyspridning innebär en stor förgiftningsrisk för fåglar som i övriga sammanhang har ett starkt skydd!

Det är redan idag förbjudet att använda blyhaltig ammunition vid jakt i våtmarker, och i andra delar av världen har man genom lagstiftning eller på frivillig väg slutat använda denna ammunition. Med andra ord finns både kunnandet och alternativen. Trots detta stretar landets jägare emot, och de har haft de styrande politikerna på sin sida.

De argument som förts fram för att fortsätta tillåta bly i jaktammunition har varierat. Ett argument är att anslagskraften i blyhagel är kraftigare än när det gäller andra hagel. Därigenom minskar risken för skadeskjutningar, hävdar jägarna. Men det argumentet är knappast hållbart eftersom man som redan nämnts klarar sig utan blyhagel vid jakt i våtmarker. Ett annat argument är att man vill skydda sågverkens sågklingor. Blyhagel eller blykulor i en trädstam utgör inget problem, medan motsvarande av exempelvis stål skadar klingan. Detta problem måste emellertid vara så litet att det inte alls står i proportion till de negativa följderna av blyspridningen.

Känner man jägare på pulsen, visar det sig att värnandet om blyhagel egentligen har en annan orsak: Många äldre hagelgevär klarar inte av annan ammunition än just bly. Det är där skon klämmer: Man vill fortsätta att använda sina gamla vapen trots att detta innebär en giftspridning som måste betraktas som omfattande!

I snart sagt alla andra sammanhang får vi snällt rätta oss efter såväl utvecklingens framsteg som ändringar av lagar och regler. Det kan gälla alltifrån krav på hur våra bilar är utrustade till så simpla saker som programvaror eller lagringsmedel för datorer. Om Sveriges Radios intentioner går i lås, lär mängder av äldre radioapparater bli obrukbara när man inom något år går över till så kallad DAB-radio. Överallt tvingas vi anpassa oss, men inte när det gäller jakt. Villkoren för jakt får inte förändras, i alla fall inte om det kan uppfattas som försämringar för jägarna.

Även i Finland orsakar bly i ammunition stora problem. Nyligen genomförde EVIRA (Livsmedelssäkerhetsverket) en undersökning av 90 havsörnar som påträffats döda. Nästan en tredjedel av dessa (27 st.) hade dött av blyförgiftning. I Fastlandsfinland har blyhagel varit förbjudet vid jakt på sjöfågel sedan 1996, men på Åland (med andra jaktlagar) är blyhagel tillåten även vid jakt på vatten. Det var också på Åland och i sydvästligaste Finland som de flesta blyförgiftade havsörnarna påträffades.

När resultatet av den finska undersökningen presenterades i höstas, konstaterade forskaren Torsten Stjernberg att ”såväl havsörnars som människors hälsa skulle skyddas om användningen av blyammunition upphörde. Användningen av blyammunition borde upphöra i hela landet, inklusive på Åland.”

Bly i viltkött är ett problem för människor även i Sverige, och det finns undersökningar som visar på tydligt förhöjda blyhalter hos personer som äter mycket viltkött.

När Svenska Jägareförbundet förra året frågade sina medlemmar vad inom jakten de ansåg vara viktigast blev svaret tydligt: Etiken var viktigare än något annat. Denna etik måste även omfatta giftspridning i naturen!